Birgitta har skickat brev...ännu en gång.

    ..Hon går en lång ensamhetspromenad och försöker minnas, men hittar nästan ingenting. Lite ifrån dagis. Hon tänker att det kanske är så att man glömmer det man inte orkar minnas. Hon undrar varför hon aldrig frågat pappa om hur det var och tänker att det kanske blir lättare om hon gör det.
    Men hemma igen ser hon pappas ryggtavla i blomsterlandet och vet varför hon inte har frågat, man frågar inte om sådant som gör så ont att det inte ens hjälper att gråta.
    Hon tänker att farmor sa en gång att tårar man inte gråter fryser till is i ens hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0